Skulle precis slå in en fin persons telefonnummer då det ringer. Jag svarar. Att jag inte skulle ha svarat insåg jag senare. Tårarna började vackert rinna nerför kinderna, men det övergick sedan till blött forsande. Underläppen darrade, hulkande satt jag och grät på en jävla sten. Allting släppte på en gång.
På tisdag sitter jag på ett flygplan tillsammans med min bäste vän. När jag går av planet är jag fri i hjärtat och i hjärnan. England.
onsdag 23 juli 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar