I miss you

Jag kommer sakna någon fruktansvärt mycket. Inte kunna prata i telefon på två veckor och inte kunna träffas först skolan börjar igen. Jag känner känslan i magen nu. Fjärilar, olyckliga kärleksfjärillar. Tänk hur det kommer kännas om några veckor då.
Utdöda kärleksfjärlillar i hela magen.

You're a lucky man

På en delfinmönstrad barnhanduk kände jag något i magen.
Det börjar bli bättre, hårda och hatiska dagar börjar dra sig förbi.
Jag lär mig. Jag lär mig att se och kanske kunna förhindra saker och ting i framtiden. Igår kväll vid den här tiden satt jag ihopkurad i min datastol och grät till Coldplay låtar.

Idag satt jag på en delfinmönstrad handuk i kristineberg och log.

Homeless in my own home

Ansiktet är stelt efter förmånga salta tårar.
Kroppen är paralyserad efter förmånga tankar.
Händerna är konstigt nog det enda som lever.

Jag skriver. Skriver bort tankarna, känslorna, kärleken och hatet. Jag skulle kunna skriva bort ett helt liv om det vore så. Men det jag. Att skriva.

I miss you

"kan inte nås förtillfället, försök senare"..
Det var tredje gången nu jag slog nummret, jag visste att han inte skulle svara eftersom mobilen var avslagen. Jag vet varför jag fortsätter ringa. Jag saknar honom.

Även fast jag bara får höra den där tantens röst som säger försök senare är det bättre än ingeting. Det är bättre än en klump av saknad och ånger i magen iallafall.

Saknar.

All theese people drinking lovers spit

Skulle precis slå in en fin persons telefonnummer då det ringer. Jag svarar. Att jag inte skulle ha svarat insåg jag senare. Tårarna började vackert rinna nerför kinderna, men det övergick sedan till blött forsande. Underläppen darrade, hulkande satt jag och grät på en jävla sten. Allting släppte på en gång.

På tisdag sitter jag på ett flygplan tillsammans med min bäste vän. När jag går av planet är jag fri i hjärtat och i hjärnan. England.

I can carry your heart, but not your bag.

En resväska, halva garderoben på golvet och iväg ska man igen.
När jag var liten älskade jag att packa, skrev listor, prickade av och vek kläderna i fina högar. Men nu är jag sedan 8 år tillbaka ett skiljsmässobarn, ett sådant barn som bor varannan vecka. Vilket betyder att jag måste packa en ny väska minst 52 gånger per år.
Jag har tröttnat. Rejält.

Som skillsmässobarn har jag också alltid haft det positiva att när man tröttnar på mamma går man till pappa. Brukar tajma ganska bra efter en vecka. Men nu när det är sommartider är det 3 veckor här, sen där. Vilket bryter ner mig långsamt. Därav anledningen att jag flyr till Gävle imorgon och till England nästa vecka själv. Bye

The funeral

Ett glas av vattenmelon vodka blandat med fruksoda höll jag hårt i handen. Drack mer testomer vi pratade. Hans leende, små blyga ord och gemenskapen kvävde i halsen.

Hela tiden tänkte jag på den nya kärleken, allt jag kunde förstört om jag stått kvar där i fullmånen i en trädgård tillsammans med honom. Chockad över mig själv. Hur vuxet jag tänkte för engångs skull.

Vi pratade i särket en timma, känslan i magen, den pirrande känslan som jag längtat efter så många gånger när jag inte haft honom nära. Fast jag stod imot känslan och varenda partilkel i min kropp som bara vill krama honom. Jag gick till bussen, klarade inte av att stanna kvar pågrund av känslorna som jag inte trodde fortfarande fanns där. Tyvärr.

00.49 gick min räddning. Annars vet jag inte hur det skulle gått.

My little fish don't cry

Jag grät i en ducsh på ett hotell i tallin.
Mina tårar var värdeslösa, när jag stod under vattenstrålarna som ändå sköljde min kropp med vatten.
Jag har sårat det enda jag hade att såra. Mig själv.

Hur tunga fotsteg som helst, när livet ska vara som lättast.

I bet she told a million people

För 3 dagar sedan satt jag och en vän till mig, i bastun.
Vitt vin med is i plastglas, pratade om minnen i 95 graders värme.
Vi sprang tillsammans barfota nerför stentrapporna, ut på bryggan och hoppade i det iskalla vattnet. Skrikandes, skrattandes och lite smått onyktra.

En sommarkväll, som inte var särskilt speciell om man jämför med alla fester och festivaler. Men fortfarande ett sommarminne som ska bevaras. Bara för det var sådär ospeciellt härligt.

I can stay, or honey I can go?

Jag satt utmattad med kärringförskylningsröst och fixade med foton idag. Hade på upptagen på msn, eftersom jag inte ville bli störd. Då ser jag den blinkade, bekanta gula rutan på skärmen.

En vän till mig skrev, "är du upptagen?"
Jag sa att var upptagen med mina foton och skulle skriva sen.
Men får då svaret, "nej men alltså har du pojkvän nu?"

Flinade för mig själv, klickade ner rutan och kom på att jag inte har något svar på den frågan. Framtiden får visa det istället.

No one would riot for less

Imorgon kväll kommer jag sitta på berget. Titta ut över skärgården, filosofera och vara för mig själv. Precis som jag har gjort varje sommar i snart 17 år.

Det var länge sen jag var för mig själv, på riktigt. Hemma är man aldrig för sig själv, alltid någon som smsar, slår upp dörren och skriker på en om någon onödigt eller liknande.
Men de kommande dagarna är jag min egen kärlek.

Lost art of love

Det här med hatkärlek?
Mina kompisar klagar på mina telefonkonversationer, "Du är så dålig", "Jag ska slå dig" osv. Att ligga under ett rosa täcke med hundar på och kittlas, småslåss och sedan övergå till söta pussar. Är det min grej? Ja. Jag säger såhär: Hellre det än ett gulliggull par som bara pussas och lever i sin intima kärleksbubbla.

Kärlek börjar alltid med bråk, eller?

Damn regret

Morgonens sumering:
Sår på tårna, skavsår, ånger och ett antal nya blåmärken.

Gårdagens sumering:
Skratten hördes knappt för musiken var hög, bodyshots och vanliga shots, nytt folk var man än vände sig, livliga diskutioner i studsmattan & jag hittade en underbar nikonkamera osv.

Låg i en hängmatta tillsammans med kille och pratade. Tittade på stjärnorna, bestämde vilka som var våra och pratade om gemensamma vänner. Det var fint, riktigt fint.

Gick hem tillsammans med min bäste vän i 2 timmar pågrund av busstrejk. Klockan 5 imorse kom klumpen, precis innan jag skulle somna. Det som några timmar tidigare hade varit fint, var nu ånger.

The death ramps

Alla har vi någongång blivit sårade, dumpade, dissade you name it. Visserligen behandlar vi saken på helt olika sätt. Jag själv storbölar några timmar till en deppig låt, brukar bli thåström oftast. Sedan efter några timmar av stirrande in i väggen, sprids ett leende på läpparna oavsätt. Det är som kroppen har glömt vad som har hänt.

Man cyklar fort, fort nerför en backe. Ramlar, knät skrapas upp mot asfalten. Det gör ont, blöder och sedan kommer det värsta: alsolspriten som svider. Efter ett tag är det en sårskorpa på knät, som man knappt kan låta bli och om man har otur blir det ärr. Det är precis som att bli dumpad, det gör ont, svider, sårskorpa och i värsta fall ärr.

Och folk undrar varför jag tycker det är läskigt att börja gilla någon? Man ger ju sig ut på en härlig cykeltur, utan stödhjul och ibland kommer backar. Backar som är lätta att ramla i.

Like a warm summerbreeze

Satte mig ensam, vid sundbybergs tunnelbana idag.
Klockan var runt elva tiden och himlen var mörk. Fulla sommarlovs 14 åringar skriker på varandra med vodkan hårt i handen.

Jag sitter där själv, känner mig vuxen och kollar på dem som om jag vore 93 år. "När jag var ung drack vi inte 3,5or då drack vi rysk importerad vodka" tanken fick mig att småskratta. Hur patetisk jag var, som satt och tittade på mig själv för 3 år sedan och kände mig gammal.

Jag är inte vuxen, jag är en 17årig tjej med guldblont hår som sitter o filosoferar på en bänk vid tunnelbanan i brist på annat. Kändes som om jag väntade på någon, det kanske var mig själv?

But if you do then sure I´d be flattered

Jag kan sitta och titta på hur bokstäverna radas fram på dataskrämen. Medans fingarna smattar mot ett plastigt tagnetbord. Ord efter ord, mening efter mening och avslutas med punkter.

Helt meningslöst vackert.

Sitta och läsa sångtexter är det vackraste som finns ibland.

"Stop and wait a sec
When you look at me like that
My darling what did you expect?
I probably still adore you
With your hands around my neck
Or I did last time I checked"