En söt kille i hissen frågade hur jag mådde. Jag bröt ihop. Sprang ut ur hissen, på fel våning. Suddiga gula väggar överallt i blandning med fula bruna dörrar. När jag kände doften av lägenheten på våning tre blev jag lugn. Satte mig i mitt fönster och stirrade tomt ut över Sundbybergs natten.
Jag saknar, jag ångrar, jag ber, jag gråter och jag ler.
Det är för mycket för mig och mina beniga handleder.
Imorgon ska jag klippa mig, förändra mig och hoppas på det bästa.
torsdag 7 augusti 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar