Idag sa en fin vän till mig: Du är dum, riktigt jävla pantad.
Det känns i hela kroppen, varenda kroppsdel tar åt sig.
Finns inte en enda del av mig som inte ångrar sig lite.
Vart är jag på väg? Hur ser min karta ut för dagen?
Jag ska gå upp i parken nu, funderar och bråka med mitt eget hjärta. Så som jag gjort precis tusen gånger innan.
För jag har varit dum, riktigt jävla pantad.
måndag 9 juni 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar