Tårarna som rann odiskret ner för mina kinder på tunnelbanan idag betydde något. De betydde allt egentligen. På senaste tiden har jag levt i en bubbla. En bubbla som varit bekvämligheternas bekvämlighet i mina ögon, kanske inte i andras.
Idag sprack bubblan och det kan varit därför jag grät. Kroppen reagerar tillslut på all skit, allting som bara händer som man inte hinner tänka på. Jag ska sluta lura mig själv, en gång för alla.
"På tisdag ska jag flytta ut ur mig själv" Snook - Lejonhjärta
måndag 26 maj 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar