Wonderwall

Jag stod mitt i folkmassan, tittade och beundrade.
Min blick fastnade på en trästol och personen som satt på den.
- Hej, du vet att det där fräter elin?
- Va, vaddå?
Jag tittade ner och såg ett hjärta i neonfärg målat i urringningen.

Jag fick panik, tanken av att det fräter sönder min hud för varje sekund jag stod kvar med honom gjorde det svårt att stå kvar. Men jag stod kvar. Tittade på det neonfärgade hjärtat, på honom och log.

Känslan i magen var tillbaka..

I don't like you

Har ni någongång känt att ni behöver prata?
Att gråta ut, böla och ha någon som får en att le igen.

Så kände jag idag, tårarna brände innan för ögonen.
Jag kände att jag behövde prata, flera fanns där för att lyssna.
Men inga ord kom ut, det var stopp.

Jag är trött på att hålla allt inne, trött på att vara svår.

Lejonhjärta

Tårarna som rann odiskret ner för mina kinder på tunnelbanan idag betydde något. De betydde allt egentligen. På senaste tiden har jag levt i en bubbla. En bubbla som varit bekvämligheternas bekvämlighet i mina ögon, kanske inte i andras.

Idag sprack bubblan och det kan varit därför jag grät. Kroppen reagerar tillslut på all skit, allting som bara händer som man inte hinner tänka på. Jag ska sluta lura mig själv, en gång för alla.

"På tisdag ska jag flytta ut ur mig själv" Snook - Lejonhjärta

Fan, det skulle vart du

Världens lyckligaste tjej bröt ihop på tunnelbanan idag. Det var jag. Jag som grät och torkade tårarna i adidaströjan.
Folk stirrade, Ebba grön - die mauer högt i hörlurarna och till med den tjocka turken på sätet mitt i mot frågade snällt hur det var.

Vad ska jag göra? gråta? ångra allt? försöka prata med han?
Kan inte fortsätta storgråta på mörby tåget..

Too much to ask

I fredags framför badrumsspegeln, stod jag.
Världens bästa, fin var jag också och riktigt pepp.

Nu är det söndags ångest i allra högsta grad.
Allting är på botten och jag vill bara ligga i sängen tills allt är bra igen. Men det kan jag inte göra heller, för det är för varmt i mitt rum.

How did it end up like this?

En onykter kväll på söder, för mycket dricka och förvirring.
Inom loppet av 4 timmar var allt inte som vanligt längre.
Och jag blir så trött på mig själv.

Jag älskar, på riktigt!

Jag är glad, iskall och riktigt glad.
Inlindad i ett blått överkast, i en park.
Solnedgång och mörblå ballonger på himlen.

Tillsammans med vänner och jag skrattar.
Trivs som aldrig förr och jag lever.
Inte nog med att jag lever, utan jag älskar också.

Har aldrig uppskattat mina vänner så mycket som nu.
Jag har dem att tacka för mitt leende.
Och jag älskar dem mer än allt!

Don't you wanna be relevant ohno

Vädret ändras lika snabbt som mitt humör.
Fattar inte ens varför jag klagar på livet idag,

går en timme i skolan, underbara kompisar och fjärilar i magen. Och fortfarade kommer de där nedstämda tankarna när jag gick hem i regnet. Men nu två timmar senare lyser solen och mitt humör är glatt.

No longer for me

Satt själv på en busshållplats inatt vid 2 tiden.
Mobilen tjöt var tionde sekund för batterierna var slut.
Satte på the kooks - one last time.

Det var så fint, tillochmed vattenpölarna och leran på ballerinaskorna. Önskade att en person satt brevid mig och göra det hela ännu finare. Men det var tomt.

Didn't realize its dangerous eyes

Idag var det jag och mina röda kinder.

Tillsammans med en kamera och min bästa vän

lyckades jag bli av med känslan i magen.

Please open her dark heart

"Took me by surprise
That I just didn't see
She had her dark past, her broken heart
And she wants it loved"

Jag har länge varit fast, fast vid att komma tillbaka till en person. Jag glömmer han tolalt sålänge jag har ögonen öppna för någon annan. Sen när det är tomt, då kommer han.

Precis som när jag var liten och var rädd för spöken under sängen.
På dagen är det tryggt och inga spöken fanns, men på kvällen när jag låg ensam i min säng. Då kom dom.

Fast dem bara fanns på låstsas satte de spår i mig. Nattlampa i flera år. Är det såhär de ska sluta? Att jag behöver en nattlampa för att inte gå tillbaka till elaka söta killen?

1 2 3 4, tell me that you love me more

Vad gör man när man är fast på fel ställe?
Ett ställe där magen vrider sig och tankarna blir för många.
För många, för mycket och allt känns bara riktigt kasst.

Jag går med ett leende upp för trappan på 5de våningen, sätter i nyckeln i låset. Vrider om och helt plötsligt känns allt sådär jobbigt igen. Då ekar frågan i huvudet. Vad gör man då?

Heart on my sleeve, not where it should be

Guldiga hår hänger ner över min axlar.
Jag snurrar runt, runt i en röd prickig klänning.
Barfota fötter känner det fuktiga gräset mellan tårna.

Jag fortsätter snurra tills det känns i hela magen.
Faller ner på gräset, skrattar och ligger kvar.
Blicken fäster sig på hilmen som fortfarande snurrar.

Det är vad jag längtar efter för tillfället.

The pretender

06,30 alarmet på mobilen har gått på snooze ett flertal gånger redan.
Ordet le står stort på hela skärmen när jag öppnar mobilen.

Jag har själv ställt in det. Vet inte om det är hopp om en bra dag eller bara ett lustigt försök att bli morgonpigg någon gång i framtiden.

Stars of CCTV

En kall stockholmskväll, gungorna i parken är det vackraste som finns för den stunden. Det luktar blommor och vår.
Fast kylan får en att frysa som en vinternatt.

Fast jag är varm ändå, för jag är lycklig inuti.
Jag sitter i den vackraste gungan i världen, ler med ett fruset leende.
Och jag mår perfekt. Hoppas det är fler som mår som jag gör.

Flyg du lilla fjäril, flyg

I sommar är jag jordgubbsförsäljare i hopp om
pengar till en Englandresa och mosa ner fötterna i sanden.
Det är inte ens fin sand där, men i mina ögon är det fint.

Jag vill sitta där med min bästa vän, visa henne min dröm.
Visa henne alla gator, låta henne höra historierna och bara le.

Break out

En spricka i armen och en i hjärtat.
Helgen, den omtalade helgen.

Jag grät som en flodhäst pågrund av en spricka i armen.
Jag somnade full och drömde världens finaste dröm.
Drömmar om leenden och hålla handen.

Drömmen var precis som på riktigt.
Varända sekund kändes på riktigt.
Jag gillar någon, på riktigt.

But don't look back in anger

Fina fina oasis låtar på ipoden på högvolym.
Solglasögon, guldigt hår som blänker i solen.
Jag mår bra när blickar dras mot mig.
Det är nu jag är som bäst, när jag är supersuper.

Vad är jag? Jo en vanlig tjej.
Men i solens sken är jag världens bästa tjej.

Jag samlar drömmar i fickan

Jag har en dröm att stå vid en busshållplats.
Lyssna på svenska låtar och tänka tillbaka på Stockholm.
Tänka tillbaka på Sverige i huvudtaget och le.

Att inte vara kvar här, att ha fått känna känslan att bara ta steget.
Packa alla ägodelar, minnen och aldrig komma hem.

Utan nästa gång man kommer till Sverige, då är det inte mitt hem längre. Då är mitt hem England och Sverige är mitt minne.

In the heat of the morning

På tunnelbanan imorse satt jag själv och forskade i min egen hjärna.
Tänkte tillbaka på den där decemberkvällen.
Kommer precis ihåg hur det kändes när han la armen runt om mig för första gången. Kände inte fjärilar i magen utan i hela kroppen.
Jag hade hela jävla fjärilshuset från Hagaparken inombords.

Mitt upp i alla dom härliga tankarna på tunnelbanan sätter sig en gammal turk mitt imot mig. Det stinker russin och nötter om mannen och jag tittar upp på han.
Till svar får jag ett hån flin och han fortsatte lukta russin yttligare 3 stationer.

If Jesus rode in on a camel today

Detta är en ny hemlig blogg, som ska visas för världen.
En hemlighet som är offentlig? Hur går det ihop?

De flesta brukar skriva om hemliga killar som kallas "mr x".
Jag skriver om mitt egentligen ohemliga liv.
My life behind the scenes.

Jag spenderar mina hemska dagar i fönstret där jag bor.
Gärna med ipoden och ruffsar ständigt till mitt guldblonda hår.
Jag är Stockholms svar på guldlock och här börjar min resa för er.