Mina klackar som är täckta med lera låter när jag går på perrongen.
Jag ser det som en catwalk och går det finaste jag kan,
medans människorna tittar på mig ifrån bänkarna.
Egentligen vinglar jag fram, klackarna viker sig. Men jag ser det inte.
Jag ser inte hur mitt liv kan vingla.
söndag 25 januari 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar