Låg i en mjuk säng och log. Jag var oensam. Knäpptyst, hörde mitt eget hjärta slå. Hörde hans hjärta slå. Efter någon sekund får jag en rygg vänd emot mig. Besvikelse, förstörelse av den vackra stunden. Jag somnade inte med ett leende på läpparna.
Det är duvor utanför fönstret. Solen gör ont i ögonen. Känner hur någon håller om mig. Då log jag igen och somnade om.
Oensam, är ett fint ord det.
söndag 7 september 2008
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)